Barn och bukmigrän

Barn som ofta har kraftigt ont i magen feldiagnostiseras ofta. Det är lätt att tro att de simulerar för att de inte vill gå till skolan t ex. Men migrän i buken är en typ av smärta som drabbar 0,2 % till 4,1 % av barnen. Den består av återkommande och akuta buksmärtanfall med tillhörande symtom, inklusive blekhet, illamående, kräkningar, dålig matlust, huvudvärk och ljuskänslighet. Mellan episoderna återgår barnen till sin normala hälsa. Bukmigrän är en klinisk diagnos som inkluderar en kombination av mage-tarm-överkänslighet, förändringar i tarm-hjärnans nervsystem (vagusnerven) och ibland, psykologiska faktorer. Behandlingen är inriktad på förebyggande åtgärder och innefattar mestadels icke-farmakologiska tillvägagångssätt. Vid läkemedelsbehandling används samma som för migränhuvudvärk, alltså smärtstillande medel. Bukmigrän är sannolikt underdiagnostiserad och är dåligt förstådd. De som har bukmigrän anser sig ha en lägre livskvalitet, vilket gör det än viktigare att ställa rätt diagnos.

I början av 1800-talet ansågs bukmigrän vara en del av cykliskt kräkningssyndrom, snarare än en egen diagnos. Det var inte förrän 1922 som termen bukmigrän användes av Brams, som till en början beskrev tillståndet hos 3 vuxna patienter. Han definierade det som epigastriska attacker som varade i några dagar med tillhörande illamående, kräkningar, möjligen tillfällig diarré och normala fysiska undersökningsfynd. Patienten behövde ha en egen eller familjehistoria av migränhuvudvärk. 1933 rapporterade Wyllie och Schlesinger att barn hade ett återkommande buksmärtsyndrom som var förknippat med migrän. För närvarande är bukmigrän klassat som en undertyp av funktionella buksmärtor, tillstånd som diagnostiseras kliniskt med hjälp av symtombilden istället för via objektiva biomarkörer. Funktionella buksmärtor inkluderar funktionell dyspepsi (uppstötningar), IBS och funktionell buksmärta som inte specificeras på annat sätt.

Bukmigrän definieras nu som anfall av intensiv, akut diffus buksmärta som uppstår under minst 1 timme och stör normala aktiviteter. Attackerna kan upphöra i veckor eller månader för att sedan återkomma. Hos barn är bukmigrän en diagnos som stör dagliga aktiviteter och livskvalitet då de kan bli utmattade av attackerna. Bukmigrän är sannolikt underdiagnostiserat både inom primärvården och den specialiserade vården.

Bukmigrän bryter vanligen ut mellan 3 – 10 års ålder och är vanligare bland flickor. Attackerna kan sitta i 2 – 72 timmar och ca 50% av barnen får kräkningar. Genomsnittligen har ett barn ca 14 attacker per år. Som gammal bukmigräniker vet jag att det kan vara skönt med en värmeflaska på magen och att känna sig lite ompysslad när det känns som värst. Om barnet kräks eller får diarré är det extra viktigt med vätske-ersättning.

Triggers till bukmigränattackerna verkar vara liknande dem som triggar huvudmigrän. Dessa inkluderar stress, både i skolan och familjelivet, dålig sömn och oregelbundna sömnvanor, perioder av långvarig fasta och matbrist (bukmigräniker är ofta matvägrarare) uttorkning, resa, träning, livsmedel med hög histaminhalt, livsmedel med tillsatta smak -och färgämnen och mononatriumglutamat (MSG), blinkande ljus. Exempel på vanliga livsmedel med hög histaminhalt inkluderar citrusfrukter, choklad, ost, grönsaker som aubergine och svamp och kött som salami och skinka. Sömn och vila kan vara lindrande. Det finns en koppling mellan buk -och huvudmigrän och man ser en viss ärftlighet.

Länk: PMID: 34035